.

ja, nu är det helg. dom senaste två dagarna (tors,fre) har varit sorgligt Frida-befriade. hon är sjuk och jag har saknat henne och tyckt synd om henne (gör fortfarande)

nu har det dock dags för mig att tycka synd om mig själv oxå. igår eftermiddag gick jag hem direkt efter skolan eftersom jag kände mig så tröööttt. ingen rolig fredagssyssla direkt om man säger så, men det blev värre. började känna mig febrig efter en stund och sen blev jag ännu sämre. missförstå mig inte, jag varken var eller är jättesjuk, men jag har fått mig en släng av feber jag med. hade nog tur dock, och klarade mig undan bättre än fridu. väldigt störande att behöva gå runt som en zombie med tungt huvud denna helgen som jag hade sett framemot massa.

hade iförsig inte något inbokat förutom dans, men det var kanske det som gjorde att helgen kändes så befriande. jag hade kunnat göra vad jag ville - det är ju skithärligt vårväder ute liksom. hade kanske kunnat springa. istället kan jag inte lämna huset - känner inte för att gå ut (KALLT!).


Usch, jag skäms för detta inlägg. tycka synd om mig själv, - jag? Aldrig.
jag är inte så sjuk. detta inlägg borde nog tas med en nypa salt.