Den här boken har jag haft i min bokhylla i typ sex år eller något. Jag minns att jag bytte till mig den på en sån där trevlig "bokbytardag" i skolbiblioteket på enskedefältets skola. jag valde ut den för att jag visste att det var en klassiker som antagligen var bra, det var iallafall vad jag hört. Men jag har inte lyckats ta mig för att ens öppna boken tills nu. mestadels för att jag alltid hatat framsidan. människorna är så fula och ser så jvla dumma ut, för att inte tala om felplacerade. de ser ut som klumpedunser (ahaha ^^ fint ordval) mot den fina bakgrunden. Där ser man vad en bra framsida kan göra.Framför allt för en halvkorkad anna på mellanstadiet.
Hursomhelst så har jag börjat läsa boken nu. den är så himla söt! Jag är mkt glad att jag väntat med att läsa boken, eftersom en korkad liten mellanstadieanna inte hade uppskattat boken på samma sätt som jag gör nu (eftersom hon hade i princip noll analytisk förmåga). Boken ger faktiskt livsglädje - om än marginellt. Det är btw vad den handlar om också; om bortskämda,pessimistiska, oälskade Mary utan livsgnista, men som upptäcker det viktiga med att bry sig om sig själv och andra i och med en hemlig trädgård. typelityp.
läs. om ni vill.
