.

Joppps, jag är hemma igen sedan några dagar tillbaka. har ju föga förvånande inte riktigt orkat skriva i denna lilla blogg. men nu gör jag det! Såå, vi kom alltså hem från båtluffen i söndags och har börjat skolan nu.

Båtluffen alltså. Bland de bästa erfarenheterna och ja, bland det bästa jag varit med om. myyckkket roligt, givande, hmm...äventyrligt (tro det eller ej man kannn få äventyr i stockholms skärgård!). Och bästis. mycket bästis, vilken ju gjorde hela resan förstås. Tryggheten genom hela från plats-till plats-grejen. Och ja, vi skulle ju liksom i princip inte vara vid liv om det inte vore för varandra. Hehe. Nog om det kanske. Men braaaaaaaaaaaa resa. fiiiiiiiiiiiiiin natur. Fiiiiiiiiiiiina minnen och mååååååånga skratt. och så himla invanda vid naturen och den sortens omgivning var vi att vi liksom vandrade in i skogen i nacka igår och satte oss.
Jag skulle ju kunna berätta så mkt mer förstås. eller kanske inte? frågan äär om alltså. om jag skulle kunna ge det rättvisa. Fridu, om du läser detta, är det värt att berätta...t.ex. tyskincidenten? jag är ju inte världens skickligaste alltid på att återberätta historier sammanhängande (hähä. way to go, blivande författare)

<3




Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag