.

Snubbla fram genom skogen
stockar, stenar, gropar, inga stora hinder
Kommer man framåt?
Sätta sig på en stock och se sig omkring
ta in vy, doft, omgivning
mörka träd mot ljus himmel
man uppskattar alltför sällan.
Snubbla fram genom skogen
sten, stock, sten, stock, grop, sten
men kommer man framåt?


Det är nått med mig just nu. Jag är mer inspirerad än på riktigt länge. vetinte om det är sommarlovet i allmänhet, eller vad, men senare tid har...förändrat mig. Vilket ju låter drastiskt men det är det inte. den jag är, är ju inte förändrad. alls. mer mitt sätt att se på saker, uppfatta tillvaron. jag kan inte sätta ord på det så dont even ask, det är ingen stor grej egentligen men jag bara liksom..är lite fascinerad. och att jag är inspirerad...brukar jag inte bli mer inåtvänd när jag är inspirerad? är jag det nu? jag vet inte. Jag tänker så mycket på dej nu såhär på sistone framförallt. och nej, det handlar inte om något romantiskt här. mitt kärleksliv existerar inte nånstans förutom i mitt huvud, så som det alltid varit och så som det uppenbarligen ska vara. men jag tänker på dig och får upp minnen och jag känner mig tillfreds men ändå inte. det k'nns som min tillvaro just nu. inspirerad. tillfredsställd. med mig själv. tillfredställd i allmänhet. Men ändå inte helt.
perhaps det är så det är och ska vara för att inte tillvaron ska bli supertråk. vad vet jag. jag klagar inte egentligen. bara funderar.

Fast hjälp mig med min novell är du snäll, gud. jag riskerar att skriva nästa twilight. och då syftar jag inte på världsucce-framgångsgrejset liksom, utan "kvalitén". Uäh. det finns nog för mkt kärleksliv instängt i mitt huvud trots allt.