.

Jag har kommit fram till en sak.  ((jag är trött))

Jag gråter inte så ofta när jag är ledsen. eller jovisst det gör jag kanske, framförallt när jag är sorgsen men jag gråter inte när jag mår som sämst egentligen. Då tar ju magen och ångesten så fint över, då stänger jag bara in känslorna oftast.
Men när jag gråter - så gör jag det av känslosamhet. När jag är glad, lycklig eller sorgsen, eller rörd. när jag känner starka känslor -  (kärlek exempelvis kan få mig att gråta). Ja hej sentimentalitet. Det är jag det. Men så är det.

Ibland sammarbetar olika faktorer och får mig oförklarligt känslosam utan definierbara känslor egentligen. Just nu tillexempel så är jag ju iofs antagligen hormonstinn av en viss anledning, men jag har även suttit mitt i natten och pratat med en person som betyder väldit mycker för mig. Jag har även blivit tilldelad en underbar bok med historiska essäer av min mor, vilken är skriven med sån otrolig känsla och som fångat mig som i en liten ask. Förflutenhetens landskap heter den, och den är verkligen ingen tråkig facklitteraturbok. Inte för mig iallafall.

det här med historiker kanske inte är så dumt.










Nu dog min mobil, vad underbart.


.