trasselgubbe
Hej där. Det här blir nog inget roligt inlägg inte. Jag mår konstigt just nu,och dagen har varit konstig.
men jag har tagit mig en promenix över enskedefältet och fått upp massa minnen vilket är rätt mysigt och välgörande. sett intressanta personer har jag oxå. det är nånting med mina små promenader, man känner sig alltid lite lugnare eller nöjdare etc när man kommer hem igen efter!
Men ja, idag inleddes inte dagen bra eftersom jag kom massa försent, dessutom hade jag ju en bestämd känsla av att dagen skulle bli dålig, inte föraning liksom utan...jaa, den var redan dålig för jag mådde dåligt och självförtroendet var i botten. men det är alltid lite bättre när man träffar snälla människor i skolan såklart. man blir ju distraherad iaf.
men det var fortfarande så att jag satt och typ höll på att börja gråta på naturkunskapen, och jag visste liksom inte ens vad det var som fick mig att känna så! det var rätt jobbigt må jag säga. Fast min räddning kom i form av Frida, som alltid är så bra på att se och vara gullig. Det räcke liksom med att jag sa att jag hade en dålig dag och hon frågade varför för att ögonen skulle tåras och gråten kom. det här var på lunchrasten så vi tog en promenad och jag fick prata. Fridu är verkligen söt som tar sig tid att lyssna på mina problem som i mina öron ter sig rätt löjliga. Det kändes självklart redan mkt bättre efteråt.
fast av nån anledning så började den jobbiga känslan smya sig tillbaka på vägen hem sen...det var då det blev en promenad, och det känns en gnutta bättre. men det är som en ond cirkel för jag bara känner hur jag trasslar in mig i saker och gör det värre för mig själv. och ja, jag har lyckades dissa becka också på lunchen och i min förrvirrning så lyckades jag inte ens få iväg ett sms i tid. ser ni min fina onda cirkel? neej, nya tag i morgon får det bli. inget vakna upp och befinna sig på botten på en fredag.
jag ska snart sticka till dans, vilket förhoppningsvis fungerar som terapi, det är det som brukar vara det fina med dans, det är bra för självförtroendet!
ja det blev ett rätt personligt inlägg, men jag har ju dels fått erfara hur välgörande det kan vara att prata elternativt skriva av sig idag och dels så känner jag att mina problem ändå inte är så stora som det känns just nu...så okej om hela världen läser (vilket jag ju vet att de inte gör), folk borde ju veta hur det är med dåliga dagar.
men jag har tagit mig en promenix över enskedefältet och fått upp massa minnen vilket är rätt mysigt och välgörande. sett intressanta personer har jag oxå. det är nånting med mina små promenader, man känner sig alltid lite lugnare eller nöjdare etc när man kommer hem igen efter!
Men ja, idag inleddes inte dagen bra eftersom jag kom massa försent, dessutom hade jag ju en bestämd känsla av att dagen skulle bli dålig, inte föraning liksom utan...jaa, den var redan dålig för jag mådde dåligt och självförtroendet var i botten. men det är alltid lite bättre när man träffar snälla människor i skolan såklart. man blir ju distraherad iaf.
men det var fortfarande så att jag satt och typ höll på att börja gråta på naturkunskapen, och jag visste liksom inte ens vad det var som fick mig att känna så! det var rätt jobbigt må jag säga. Fast min räddning kom i form av Frida, som alltid är så bra på att se och vara gullig. Det räcke liksom med att jag sa att jag hade en dålig dag och hon frågade varför för att ögonen skulle tåras och gråten kom. det här var på lunchrasten så vi tog en promenad och jag fick prata. Fridu är verkligen söt som tar sig tid att lyssna på mina problem som i mina öron ter sig rätt löjliga. Det kändes självklart redan mkt bättre efteråt.
fast av nån anledning så började den jobbiga känslan smya sig tillbaka på vägen hem sen...det var då det blev en promenad, och det känns en gnutta bättre. men det är som en ond cirkel för jag bara känner hur jag trasslar in mig i saker och gör det värre för mig själv. och ja, jag har lyckades dissa becka också på lunchen och i min förrvirrning så lyckades jag inte ens få iväg ett sms i tid. ser ni min fina onda cirkel? neej, nya tag i morgon får det bli. inget vakna upp och befinna sig på botten på en fredag.
jag ska snart sticka till dans, vilket förhoppningsvis fungerar som terapi, det är det som brukar vara det fina med dans, det är bra för självförtroendet!
ja det blev ett rätt personligt inlägg, men jag har ju dels fått erfara hur välgörande det kan vara att prata elternativt skriva av sig idag och dels så känner jag att mina problem ändå inte är så stora som det känns just nu...så okej om hela världen läser (vilket jag ju vet att de inte gör), folk borde ju veta hur det är med dåliga dagar.
Kommentarer
Trackback
