.

igår gick jag första biten hem från skolan, och hoppade på bussen på vägen. Det var så mysigt höstigt och jag hade gått om tid då jag skulle hämta lilla Rebecka från dagis (lillasystern av dom två barnen jag passar på torsdagar) först nån timme senare. Hursomhelst så tog jag en liten prommis bland höstlöven. Jag korsade bland annat kyrkogården vid nacka kyrka. Jag insåg att jag alltid har trivts på kyrkogårdar. Måhända jag låter som en psykopat nu, men så är det faktiskt. Dom ger mig en sällsam känsla, som inte riktigt går att beskriva. Kan bero på att jag sedan jag varit liten gått till kyrkogården nästan varje gång jag varit uppe i dalarna hos mormor och morfar för att fixa med ljuslyktor till morfars föräldrars grav (och sedan till morfars egen grav) och för helt enkelt jag har tre av fyra saknade och mysiga mor-och farföräldrar som nu ligger där - och att det är dit man går när man ska minnas dom ordentligt. Jag vet inte. Men kyrkogårdar på hösten och vintern är helt enkelt en mysig plats.

Jag funderade till exempel när jag gick där på dom som arbetar på kyrkogårdar. Sommarjobb eller heltid. Dom måste ju få en del frågor om deras arbetsplats. Kyrkogårdar är ju en plats för de döda - dom förknippas med döden - är fulla av död. Då tänker man ju att det är en väldigt deprimerande arbetsplats.
Men jag vet inte, är det så? Kyrkogårdar är förvisso en plats för de döda. Men det är en plats där folk som levt sitt liv får en sista vila. Personer som levt sitt liv klart, och personer som levt alldeles för kort tid. Men dom har levt. Och nu ligger dom på kyrkogården för att deras efterlämnade vill hylla dem och deras liv.
Döden är inte någonting positivt. Döden är det ultimata negativa. det mest svarta. det allt negativt i världen symboliserar på ett sätt. Att inte vara, alls. alltings slut.
Men får inte döden en att tänka på livet?

När jag befinner mig på en kyrkogård så påminner döden mig om att jag har ett liv.





Och hoppsan nu lade jag ner massa energi på att skriva ett blogginlägg när jag borde isolera mig från omvärlden och plugga med rasande fart. Så ja, goodbye. Jag flyttar till Nordirland på 70 - talet i ett antal timmar.
 
ciao