.

...alltså hur sugen blir man inte på att sjunga? att få stå på scen. antagligen är det för att jag normalt sett är en rätt tyst människa som inte är den första man lägger märke till, men att få uppträda, stå på scen och känna att man har publiken med blcikarna riktade mot en...det är speciellt. Men just nu nöjer jag mig helt enkelt med att gå runt och vråla alla låtar som sjungs i idol här hemma. Och jag menar alla låtar. jag har extremt lätt att få låtar på hjärnan, gärna flera samtidigt också.
Det behöver inte ens vara genom att höra låten heller, jag associerar (stavning?) jättelätt händelser etc till musik, också. och inte alltid med normala låtar. Om någon exempelvis tappar någonting och säger "Oops" kommer det snart "oops i did it again..." från min mun. Eller som på båtluffen i sommras, när jag och frida vandrade runt med våra ryggsäckar i skärgården hände det rätt ofta att jag började nynna  "Se på luffarn som går där på vägen".
Musik har ju alltid varit en så stor del av mig, och jag saknar det. Det är tur att musik är så himla lättillgängligt i och med internet iaf, och att jag har dans två ggr i veckan. jag vill inte tappa musik-anna.

Föör övrigt, huuuuur bra var inte Tove i idol precis? Jag känner att jag börjat nörda idol igen i år, men det är faktiskt galet bra och genuina människor med denna gång! vi får ju se hur länge jag orkar följa det sen...

Neej det var allt för idag i think, nu är det matte (om jag lyckas göra nått annat än att sjunga The Killers vill säga) och ta en dusch, som gäller!
natti på er :)